Mina vänner -Santa Kohime

Berätta lite om vad du är för en filur i SL.
Jag skulle beskriva mig som en obstinat förståsig- påare, en besserwis- ser utan hämningar. Men under det hårda skalet klappar det ett mjukishjärta och jag tar mig alltid tid att prata med mina vänner och hjälpa till på alla sätt jag kan.

En enstöring är jag och håller mig mest för mig själv. Ni hittar mig inte i folksamlingar eller på danshak.

Jag knyter mina vänner till mig en och en och försöker vårda vänskapen ömt. Dock är jag inte alltid snacksalig men svarar alltid på IM när jag känner att det jag höll på med kan vänta. Det kan i och för sig gå någon timme eller två ibland.

Mina tankar och värderingar drabbar frekvent besökarna på second Sweden forum, där det även finns en mera utförlig beskrivning av mig och det vansinne som pågår mellan öronen på min avatar. Gå gärna dit och läs mera om mig på:

http://www.secondsweden.se/forum/index.php?topic=141.0

När blev du medlem och hur hittade du hit?
Jag ramlade på Second Life i februari 2007 efter artiklar i press och Internet.

Vad var ditt första intryck av SL?
Det grafiska intrycket kan vi lämna därhän men innehållet intresserade mig. Jag har tidigare spelat Half Life i många år och även varit med i klaner och tävlingar så jag är inte nybörjare när det gäller ”Metavers”.

Efter att jag tröttnat på spelet för att det var så tidskonsumerande gjorde jag ett uppehåll i nästan två år innan jag klev in i Second Life med ett öppet sinne.

En ny värld öppnade sig med interaktivitet som sträckte sig längre än att utföra ett uppdrag och jag var återigen fast i ett tidskonsumerande beteende. Skillnaden är att nu kan jag ta det lugnt och syssla med saker i egen takt, vilket gör att det lättare går att hålla distans. Beroendeframkallande är det trots allt.

Vad tycker du om att göra i SL?
Second Life är en Metavers som är föränderlig vilket gör att det man finner intressant en dag kanske inte är det i framtiden. Men just nu älskar jag att skapa, gärna organiska former som ni ser på min bild av mig själv.

Jag kallar den ”Det började med en finne i pannan.”

Att besöka intressanta platser är även det ett intresse för mig men då skall det innehålla något av värde. Då jag är förtjust i skapandet är det dessa platser jag prioriterar. Skulpturer och god konst älskar jag. Även udda platser såsom ”Greenies Home” är favoriter.

Vad jag däremot inte tycker om i Second Life är alla:

sexställen. Inte för att jag är pryd, men avatarsex känns lika upphetsande och meningsfullt som att se färg torka.

Öde köpcentra. Vilket slöseri med mark som kan användas till något mera kreativt.

Platser där du måste förändra din avatars klädsel för att smälta in. Varför skall man vara i Second Life om man måste se ut som i Real Life?

Vilka brukar du oftast umgås med?
Åter är det en fråga om tid, men just nu har jag ett åtagande som vårdare för Trojanvirus Congajero. Det gör att vi har en nästan daglig kontakt. En samtals och bygg terapi för att marginalisera vansinnet. Frågan är bara vem av oss två som behöver vården bäst.

Ni andra vet vilka ni är och jag hoppas ni betraktar mig som er vän även om vi inte hörs av varje dag.

När träffades vi första gången, minns du något från det mötet?
Det måste vara när Second Swedens aura fortfarande andades en lantlig ”Hill Billy” miljö. Vi hängde vid dalahästen och mös vid brasan. Det var tider det.

Vilket är ditt favoritställe i SL och varför?
Mitt favoritställe är hemma hos mig. Just i skrivande stund är det på ön Svea. En hörntomt som jag och Trojan gemensamt försöker göra så vansinnig som möjligt. Säkert till de andra boendes förfäran då det är puttinutt som gäller, något jag tröttnade fort på.

Något mer du vill säga?
Jag kommer att vårda minnet ömt av dig och mig på min plattform 700 m upp i luften. Den 29 september 2007 rumpdanzade vi, bara du och jag i stjärnornas bleka sken. Minns du att jag erbjöd mig att gifta mig med dig för att få tillgång till din unika skivsamling med gamla godingar. Det var en trevlig kväll och jag gick och la mig med ett leende på läpparna och somnade gott.